- Project Runeberg -  Köldens barn /
39

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Livets lag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som alla ungdomens intryck hade han ännu tavlan levande inför sig, och hans skumma ögon iakttogo upplösningen lika tydligt som den utspelats i denna avlägsna tid. Det förvånade Koskoosh sig över, ty i kommande tider, då han var en männens anförare och ledde rådsförsamlingarna, hade han ju övat stora dåd och gjort sitt namn till en förbannelse i Pellyfolkets mun, för att nu inte tala om den underlige vite mannen som han hade dödat, kniv mot kniv, i öppen strid.

Han tänkte länge på sin ungdoms dagar, tills elden dog ut och kölden blev mera bitande. Han lade nu på två grenar och offrade allt vad som var kvar som insats för att rädda livet. Om Sit-cum-to-ha bara kommit ihåg sin morfar och samlat ett större fång bränsle, skulle hans tid ha räckt längre. Det hade ju varit en lätt sak. Men hon hade alltid varit en hänsynslös varelse och hedrade ej längre sina äldre släktingar sedan Bävern, sonson till Zing-ha, först kastade sina ögon på henne. Nåja, vad betydde det? Hade han ej gjort på samma sätt i sin egen livliga ungdom? Han satt en stund och hörde på tystnaden. Kanske hans sons hjärta skulle vekna, så att han kom tillbaka med hundarna för att ta sin gamle far med sig och stammen till orter där det fanns godt om renar, tungfotade av fetma.

Han spetsade öronen, och hans rastlösa hjärna vilade ett ögonblick. Icke en rörelse, ingenting alls. Han ensam drog andan i den djupa tystnaden. Det var mycket ensligt. Tyst! Vad var det? Det gick en rysning genom hans kropp. Det välkända, lång-dragna tjutet bröt tystnaden, och det var helt nära. Så stod synen av älgen för hans förmörkade ögon —■

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free