Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gamle älgtjuren — med uppriven bringa och
blodiga sidor, den sargade manken och de stora greniga
hornen djupt nedböjda och i dödsryckningarna. Han
såg de pilsnabba gråa skepnaderna, de glimmande
ögonen, de hängande tungorna, de dreglande tänderna.
Och han såg den obarmhärtiga kretsen sluta sig ännu
tätare tillsammans tills den blev en enda mörk fläck
midt i den upprivna snön.
En kall nos rörde vid hans kind, och vid dess
beröring rycktes hans själ tillbaka till nuet. Hans hand
stacks in i elden och drog ut ett brinnande träd. För
ögonblicket överväldigat av sin nedärvda rädsla för
människan drog odjuret sig tillbaka och uppgav ett
långdraget kallelserop till sina bröder, och de svarade
glupskt, tills en ring av krypande, dreglande gråben
drog sig samman från alla håll. Den gamle mannen
hörde hur kretsen drog ihop sig. Han svängde vildt
med eldbranden, och flåsandet övergick i morrningar,
men de flämtande odjuren ville ej skingra sig. Nu
hasade en fram på bröstet och släpade benen efter sig,
nu en till och en till, men aldrig drog någon sig
tillbaka. Varför skulle han haka sig fast vid livet?
frågade han och lät den brinnande grenen falla i snön.
Den väste och slocknade. Ringen brummade oroligt,
men fortfor att dra ihop sig. Åter såg han den gamle
älgtjurens sista stånd, och Koskoosh sänkte trött
huvudet mot sina knän. Vad var det vidare med den
saken, när allt kom omkring? Var det inte livets lag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
