Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mycket sliten, hängde löst på hans breda axlar och om halsen hade han en röd bomullsnäsduk knuten på sjömansvis. En rund sjömansmössa på det kortklippta huvudet, buldanbyxor och grova skor kompletterade hans utstyrsel.
Men han var i alla fall en märkvärdig uppenbarelse för dessa simpla fiskare i det stora Yukondeltat, som i hela sitt liv hade tittat ut över Berings hav och under hela denna tid endast sett två vita män — mantals-skrivaren och en vilsekommen jesuitpräst. Det var fattigt folk som varken hade guld i marken eller dyrbara pälsverk på lager, så att de vita hade dragit förbi dem långt i fjärran. Yukon hade också i tusentals år avlagrat allt Alaskas från bergen bortspolade grums utmed denna kust, tills fartygen stötte på grund långt från land. Den sumpiga kusten med sina långt inskjutande havsvikar och stora gyttjebankar undveks därför av fartygen, och fiskarbefolkningen visste knappt att det fanns några vita män till.
Koogah, bensnidaren, drog sig så hastigt tillbaka att han snavade mot sin käpp och ramlade omkull. »Nam-Bok!» ropade han, i det han häftigt ansträngde sig att komma på fötter igen. »Nam-Bok, som gick förlorad till sjöss, har kommit tillbaka!»
Männen och kvinnorna drogo sig bort, och barnen kilade undan mellan deras ben. Endast Opee-Kwan var modig, som det anstod byns förnämste man. Han steg fram och tittade länge och allvarligt på den nykomne.
»Det är Nam-Bok», sade han slutligen, och då kvinnorna hörde det bestämda tonfallet i hans röst, gnällde de förskräckt och drogo sig längre bort,
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
