Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fiskarfolkets ögon. Männen och kvinnorna viskade sins emellan. Barnen smögo sig skyggt tillbaka till de äldre, och hundar med rest ragg kröpo fram till honom och vädrade misstänksamt.
»Jag födde dig, Nam-Bok, och gav dig di då du var liten», gnällde Bask-Wah-Wan och kom närmare, »och antingen du är en vålnad eller inte, skall jag nu ge dig något att äta.»
Nam-Bok ämnade gå fram till henne, men ett brummande av förskräckelse och hot hejdade honom. Han sade något på ett främmande språk som lät som »djävlar anamma» och tilläde: »Jag är ingen vålnad,
utan en människa.»
»Vem känner till det hemlighetsfulla?» frågade Opee-Kwan halvt sig själv och halvt sina stamför-vanter. »Vi äro till, och i nästa andedrag äro vi inte längre till. Om människan kan bli en skugga, kan då inte skuggan bli en människa? Nam-Bok var, men han är icke. Det veta vi, men vi veta inte, om detta är Nam-Bok eller Nam-Boks skugga.»
Nam-Bok klarade strupen och svarade. »I gamla dagar for din farfar, Opee-Kwan, bort och kom tillbaka i hälarna på åren. Och ingen nekade honom en plats vid elden. Det sägs ...» Han gjorde en konstpaus, och de spetsade öronen efter hans ord. »Det sägs», upprepade han med avsiktligt stark betoning, »att Sipsip, hans klooch, födde honom två söner sedan han kom tillbaka.»
»Men han hade ingenting med landvinden att göra,» svarade Opee-Kwan. »Han gav sig in i hjärtat av landet, och det är en naturlig sak att en människa kan gå allt längre och längre inåt landet.»
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
