Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de år lian strövat onikring hade han just längtat efter denna syn, men nu då han hade den kände han sig besviken. Det var ett magert och ödsligt liv, tyckte han, och kunde inte jämföras med det han blivit van vid. Han skulle emellertid ha dem att spärra upp ögonen litet, och vid den tanken glittrade det i hans egna.
»Bröder», började han med den låtsade nedlåtenheten hos en man som står i begrepp att redogöra för sina storverk, »när jag for var det långt lidet på sommaren, för många somrar sedan, och ungefär sådant väder som det nu lovar att bli. Ni komma alla ihåg den dagen, då måsarna flögo lågt och det blåste stark landvind och jag inte kunde reda mig mot den med min bidarka. Jag knöt fast bidarkans täcke omkring mig så att intet vatten kunde tränga in, och hela natten kämpade jag med stormen. Och på morgonen fanns intet land — endast havet — och landvinden höll mig hårdt fast i sina armar och drev mig framåt. Tre sådana nätter ljusnade till dag och visade mig intet land, och landvinden släppte mig inte.
Och då den fjärde dagen kom, var jag som en dåre. Jag kunde inte ro av brist på föda, och det gick rundt i mitt huvud tack vare törsten. Men havet var inte längre vredgat, och det blåste en mild sommarvind, och då jag såg mig omkring, såg jag en syn som gjorde att jag nästan trodde jag var galen.»
Nam-Bok tystnade för att peta bort litet laxkött som fastnat mellan hans tänder, och männen och kvinnorna sutto sysslolösa med framsträckt huvud och väntade.
»Det var en kanot, en stor kanot. Om alla kanoter
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
