Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nam-Bok var häpen, men lyssnade till hövdingens röst.
»Om du är Nam-Bok», sade Opee-Kwan, »är du en förfärlig och vidunderlig lögnare; om du är Nam-Boks vålnad, talade du om skuggor som det inte är godt för levande människor att ha kunskap om. Den stora byn du talade om anse vi vara skuggornas by. Där sväva de dödas själar omkring, ty de döda äro många och de levande äro få. De döda komma inte igen. Aldrig ha de döda kommit igen — utom du med dina vidunderliga berättelser. Det har aldrig inträffat att de döda komma igen, och om vi tilläte det, skulle stora olyckor drabba oss.»
Nam-Bok kände sitt folk och visste att rådsförsamlingens dom var avgörande. Han lät sig alltså ledas ner till vattenbrynet, där de satte ner honom i hans bidarka och stucko en paddelåra i hans hand. En svärm vildfåglar drog söderut, och vågvattnet bröt sig mjukt och dovt mot sanden. En matt dager ruvade över land och vatten, och i norr glödde solen otydlig och töcknig, insvept i blodröda dimmor. Måsarna flögo lågt. Landvinden blåste skarp och kall, och de upptornade svarta molnen där bakom hotade med svårt väder.
»Ur havet kom du upp», mässade Opee-Kwan i orakelton, »och tillbaka till havet skall du gå. Så är jämvikten återställd och lagen har fått sitt.»
Bask-Wah-Wan linkade ner till skumranden och ropade: »Jag välsignar dig, Nam-Bok, för att du
kom ihåg mig.»
Lien Koogah sköt ut Nam-Bok från stranden, lyckte schalen från hennes axlar och kastade den i bidarkan.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
