Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är kallt under de långa nätterna», klagade
hon, »och kölden biter gärna i gamla ben.»
»Tingesten är en skugga», svarade bensnidaren,
»och skuggor kunna inte hålla dig varm.»
Nam-Bok reste sig för att hans röst skulle höras.
»Bask-Wah-Wan, moder som födt mig!» ropade han.
»Lyssna till din son Nam-Boks ord. Det finns rum för
två i denna bidarka, och han vill att du skall komma
med honom. Ty färden går dit där det finns fisk och
olja i överflöd. Dit kommer icke kölden, och livet är
lätt, och tingestar av järn göra människornas arbete.
Vill du komma med, Bask-Wah-Wan?»
Hon tvekade ett ögonblick, medan bidarkan hastigt
gled bort från henne, sedan höjde hon sin röst till en
dallrande klagan. »Jag är gammal, Nam-Bok, och
jag skall snart gå ner bland skuggorna. Men jag har
ingen lust att komma dit i förtid. Jag är gammal,
Nam-Bok, och jag är rädd.»
En ström av ljus sköt ut över det svagt belysta havet
och svepte båten och mannen i en gloria av rödt och
guld. Sedan blev det tyst bland fiskarfolket, och man
hörde endast landvindens dån och skriet från måsarna
som flögo lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
