- Project Runeberg -  Köldens barn /
75

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hemligheternas herre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Är du mörkrädd?» frågade L,a-lah morskt, sedan hans egen oskuld blivit bevisad.

Sime fnittrade. »Jag skrattar åt alltsammans, för det är en stor fånighet. Men jag skall ändå gå in, inte för att jag tror på underverk, men till bevis på att jag inte är rädd.»

Och han gick dristigt in och kom ut, alltjämt spefull.

»En dag skall du dö en ond bråd död», viskade Iya-lah med den rättfärdiges harm.

»Det tvivlar jag inte på», svarade bespottaren i lätt ton. »Det är inte många av oss som dö i sina bäddar, tack vare shamanerna och det djupa havet.»

Då halva antalet byinvånare lyckligt undergått prövningen* blev upphetsningen pinsamt intensiv av brist på tillfredsställelse. Då två tredjedelar av dem hade gått igenom det, var det en ung kvinna i framskridet havande tillstånd, som dignade ner och gav luft åt sin skräck i nervösa skrik och skratt.

Slutligen kom turen till den siste av alla att gå in, och ingenting hade händt. Och Di Ya var den siste av alla. Det måste säkert vara han. Hooniah sände upp ett klagoskrik till stjärnorna, medan de andra drogo sig undan från den olycklige gossen. Han var halvdöd av skräck, och hans ben veko sig under honom så att han vacklade på tröskeln och var nära att falla. Scundoo sköt in honom och stängde dörren. Det gick en lång stund, varunder man endast hörde gossens gråt. Sedan kom mycket långsamt knarrandet av steg till det bortersta hörnet, en paus och knarrandet då han gick tillbaka. Dörren öppnades och han kom ut. Ingenting hade händt, och han var den siste.

»Tänd elden», befallde Scundoo.

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free