Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det började då sex män kommo i land från »Forskaren » med vidlyftig utrustning, som om de hade kommit för att stanna, och inkvarterade sig i Neegahs igloo. Inte för att de inte betalade bra för sig med mjöl och socker för bostaden, men Neegah var förargad emedan hans dotter Mesahchie beslöt sig för att dela öde och mat och bädd med Bill-Man som var anförare för de vita männens sällskap.
»Hon är värd ett pris», klagade Neegah för dem som samlat sig vid rådselden, då de sex vita männen sovo. »Hon är värd ett pris, ty vi ha flera män än kvinnor, och männen ge höga bud. Jägaren Ounenk bjöd mig en kaj ak, alldeles ny, och en bössa som han bytt sig till av Hungerfolket. Dem erbjöd man mig, och se, nu är hon borta och jag har ingenting!»
»Även jag bjöd på Mesahchie», brummade en röst som inte saknade ett visst muntert tonfall, och Peelo visade ett ögonblick sitt bredkindade, jovialiska ansikte i eldskenet.
»Du också», bekräftade Neegah. »Och det var andra. Varför är det en sådan oro över Sollandets män?» frågade han buttert. »Varför stanna de inte hemma? Snöfolket vandrar inte till solländarnas länder. »
»Det vore bättre att fråga varför de komma hit», ropade en röst ur mörkret och Aab-Waak steg fram.
»Ja, varför de komma hit!» ropade många röster, och Aab-Waak vinkade tystnad med handen.
»Män gräva ej i marken för ingenting», började han. »Och jag tänker på Valfiskfolket, som också är sollän-dare ocli som förlorade sitt fartyg i isen. Ni komma alla ihåg Valfiskfolket som kom till oss i sina sönder-
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
