- Project Runeberg -  Köldens barn /
97

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den natten hördes skrammel i löpgravarna, och skott växlades. Och på morgonen befanns Neegahs igloo tom på solländarnas tillhörigheter. De hade själva tagit bort dem, ty deras spår syntes tydligt i solskenet. Oloof klättrade upp på klippans krön för att slunga ner stora stenar i hålan, men klippan sprang ut över den, och han slungade ner grova okvädinsord och förolämpningar i stället och lovade dem till sist bittra kval. Bill-Man hånade dem på Björnfolkets tungomål, och Tyee, som stack upp sitt huvud ur en löpgrav för att titta, fick en djup skråma i axeln av en kula.

Och under de svåra dagar som nu följde och under de vilda nätterna, då de fortsatte att gräva sina löpgravar, var det många meningsutbyten om det var klokt att låta solländarna komma undan. Men de voro rädda för det, och kvinnorna uppgåvo alltid höga rop vid blotta tanken därpå. De hade sett tillräckligt av solländarna, och de voro ej angelägna om att se mera. Hela tiden var luften full av kulornas visslingar och smällar, och hela tiden växte dödslistan. I den gyllene soluppgången kom det svaga, fjärran dånet av ett gevär, och en sårad kvinna slog ut med händerna i den avlägsna utkanten av byn; under middagshettan hörde männen i löpgravarna det gälla vinandet i luften och visste att det betydde deras död; i den gråa aftonskymningen revs mullen upp i bolmar av de blixtrande skotten. Och hela natten hördes de sörjande kvinnornas långdragna, jämrande »Wah-hoo-ha-a wah-hoo-ha-a!»

Som Tyee hade utlovat, ansattes solländarna slutligen av hunger. Och en gång då det blåste en tidig

Köldens barn. 7

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free