Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Såå?» mumlade Tyee; lian var för häpen för att kunna tala.
Plötsligt ryckte han till och ryste, ty Bill-Mans röst trängde ut till honom från gången.
* Det är bra», sade den. »Jag söker efter mannen som kryper med omvriden hals, och då hittar jag Tyee. Kasta ner din bössa, Tyee, så att jag hör den skramla mot stenarna.»
Tyee lydde mekaniskt, och Bill-Man kröp fram i dagsljuset. Tyee såg nyfiket på honom. Han var utmärglad och söndersliten och smutsig, och hans ögon lågade som glödande kol i sina djupa hålor.
»Jag är hungrig, Tyee», sade han. »Mycket hungrig.»
»Och jag är stoftet på dina fotsulor», svarade Tyee. »Ditt ord är min lag. Jag befallde ju mitt folk att inte stå emot dig. Jag rådde ...»
Men Bill-Man hade vänt sig om och ropade inåt gången: »Hej, Charleyl Jim! Ta kvinnan med er
och kom!»
»Nu gå vi och äta», sade han, då hans kamrater och Mesahchie hade slutit sig till honom.
Tyee gned sina händer och sade i underdånig ton: »Vi ha inte mycket, men det är ditt. *
»Sedan gå vi söderut på snön», fortfor Bill-Man.
»Måtte ni färdas utan vedermödor och vägen bli lätt.»
»Det är lång väg. Vi komma att behöva hundar och proviant — mycket!»
»Det står dig fritt att välja bland våra hundar och livsmedlen som de skola bära.»
Bill-Man kom ut genom öppningen och beredde sig
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
