- Project Runeberg -  Köldens barn /
117

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ensamme hövdingens sjukdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Med en röst som åskans», ifyllde Mutsak.

»Ja, med en röst som åskans ropade jag högt: »Se,
folk! Jag är Ensamme Hövdingen, dödare av Skolka,
den falske shamanen! Jag ensam bland alla människor
har färdats in genom Dödens port och kommit tillbaka
igen. Mina ögon ha sett de osedda tingen. Mina öron
ha hört outtalade ord. Jag är större än Skolka,
shamanen. Större än alla shamaner är jag. Likaledes är
jag en större hövding än min far, Uttern. I alla sina
dagar har han stridt mot mukumukerna, och se, på en
enda dag har jag utrotat dem alla. Jag har släckt
dem som med ett andedrag. Då nu min far, Uttern,
är gammal och Skolka, shamanen, är död, skall jag
bli både hövding och shaman. Hädanefter skall jag
bli både hövding och shaman för er, mitt folk. Och
om någon vill bestrida mina ord, må denne man träda
fram!»

»Jag väntade, men ingen man trädde fram. Sedan
ropade jag: »Hej! Jag har smakat blod. Kom nu
med mat, ty jag är hungrig. Bryt upp förrådshusen, riv
ner fiskstaplarna och låt det bli en stor festmåltid.
Må det bli munterhet och sång, inte till begravning
utan till bröllop. Och till sist skall man föra till mig
flickan Kasaan. Flickan Kasaan, som skall bli mor
till Ensamme Hövdingens barn!»

»Och emedan min far, Uttern, var mycket gammal,
grät han som en kvinna över mina ord och slog sina
armar om mina knän. Och från den dagen var jag
både hövding och shaman. Och stor var min heder,
och alla män lydde mig.»

»Tills ångbåten kom», ifyllde Mutsak.

»Ja», sade Ensamme Hövdingen, »tills ångbåten kom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free