Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Keesh, som av Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja», svarade han i frånvarande ton med ögonen stelt riktade på bältet, vars omfång han lade märke till. »Men var är kniven?» frågade han.
»Här». Hon tog fram den ur sin parka och lät dess blottade klinga blixtra i skenet från elden. »Det är en bra kniv.»
»Ge mig den!» befallde han.
»Nej, Keesh», skrattade hon. »Du kanske inte är född till att bära den.»
»Ge mig den!» upprepade han utan att ändra ton. »Därtill är jag född.»
Men hennes ögon, som behagsjukt sågo förbi honom bort till älghuden, lade märke till att snön omkring den långsamt blev röd. »Är det blod, Keesh?» frågade hon.
»Ja, det är blod. Men ge mig bältet och den långa ryska kniven.»
Hon kände sig plötsligt rädd, men på samma gång imponerad, då han brutalt ryckte ifrån henne bältet, imponerad av hans brutalitet. Hon såg mildt på honom och kände som en värkande längtan i sitt bröst och de små barnahänderna omkring sin hals.
»Det är gjort åt en mindre man», anmärkte han bistert, i det han drog in sitt underliv och knäppte spännet i det första hålet.
»Men blodet?» frågade hon eggad av ett nyfödt, växande hopp. »Blodet, Keesh? Är det... är det. . . huvudena?»
»Ja.»
»De måste vara mycket färska, annars skulle blodet vara fruset.»
Köldens barn. 9.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
