Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och under tiden bar du till dig guldet som gömmer sig i våra berg och fisken som simmar i våra sjöar, och Palitlum och Palitlums bröder gräva guld åt dig och fånga fisken i nät och äro glada åt att få bli glada, då du i din visdom anser lämpligt att »de tre stjärnorna» få fukta deras läppar.»
»Jag ville gärna höra talas om Ligoun», sade jag otåligt. »Natten blir kort, och vi ha en tröttsam resa i morgon.»
Jag gäspade och låtsade som om jag ville resa mig, men Palitlum såg genast orolig ut och började tvärt:
»Det var Ligouns önskan på gamla dagar att det skulle bli fred mellan stammarna. Som ung man hade han varit den främste av stridsmännen och anförare för krigshövdingarna på öarna och i passen. Alla hans dagar hade varit fulla av strid. Han kunde skryta med flera ärr efter ben och bly och järn än någon annan man. Tre hustrur hade han haft och två söner med varje hustru, och sönerna, de äldsta och de sista och alla, dogo vid hans sida i striden. Rastlös som björnen strövade han vida omkring — i norr till Unalaska och Grunda havet, i söder till Drottning Charlottas land, ja, han vandrade till och med till kakerna, påstås det, ända till det avlägsna Pugetsundet och dödade dina bröder i deras skyddade hus.
Men som jag säger, på gamla dagar ville han ha fred bland stammarna. Icke som om han blivit rädd eller över sig förtjust i en vrå vid elden och den välfyllda krukan. Ty han dödade med de vildastes slughet och blodtörst, snörde under hungersnöd in sin mage tillsammans med de yngsta och trotsade med de mo-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
