Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stickhövdingen reste sig, mål för allas blickar, och gick över rummet fram till Ligoun.
’Jag är Opitsah, Kniven’, sade han.
Men Ligoun sade ingenting ej heller såg han på honom utan höll blicken oawändt riktad på golvet.
’Du är Ligoun’, sade Opitsah. ’Du har dödat många män. Jag lever ännu!’
Ännu sade Ligoun ingenting, men han gav mig en vink och med min tillhjälp reste han sig och stod på bägge fotterna. Han var som en gammal tall, naken och grå, men ännu i stånd att utkämpa en dust med köld och storm. Hans ögon voro orörliga, och liksom han icke hade hört Opitsah, låtsade han sig ej heller se honom.
Opitsah var utom sig av vrede och dansade stelbent framför honom, som människor göra då de vilja visa sitt förakt för en annan. Och Opitsah sjöng en sång om sin egen storhet och sitt folks storhet, full av onda ord om Cliilcatstammen och om Ligoun. Och medan han dansade och sjöng, kastade han av sig sin filt och drog med kniven blänkande cirklar framför Ligouns ansikte. Och den sång han sjöng var sången om Kniven.
Och där var intet annat ljud, endast Opitsahs sång, och kretsen av hövdingar var som död utom att knivens blixtar tycktes tända en pyrande eld i deras ögon. Även Ligoun var mycket stilla. Lien han var medveten om sin död och var inte rädd. Och kniven sjöng allt närmare hans ansikte, men hans ögon stodo orörliga, och han vacklade varken till höger eller vänster eller åt något håll.
Och Opitsah drev in kniven två gånger så här, i Ligouns panna, och det röda blodet rann. Sedan
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
