Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett belåtet glitter lyste i hans ögon, men för övrigt låtsade han om ingenting.
»Som andra kvinnor har du svart hår, men har du någonsin lagt märke till att det är mjukt och fint, mjukare och finare än andra kvinnors hår?»
»Jag har lagt märke till det», svarade hon kort, ty hon t}^ckte ej om denna kalla anatys av sina kvinnliga brister.
»Det är nu ett år sedan jag tog dig från ditt folk», fortfor han, »och du är nästan lika skygg och rädd för mig som då jag såg dig första gången. Hur kommer det sig?»
Li Wan skakade på huvudet. »Jag är rädd för dig, Canim, du är så stor och underlig. Och även innan du fick se mig, var jag rädd för alla unga män. Jag vet inte ... jag kan inte säga . . . men det föreföll mig som om jag inte vore något för dem, som om ...»
»Nå?» uppmuntrade han otålig över att hon inte talade ut.
»Som om de inte vore av min ras.»
»Inte av din ras?» frågade han långsamt. »Vilken är då din ras?»
»Jag vet inte, jag ...» Hon skakade på huvudet med förvirrad min. »Jag kan inte uttrycka vad jag känner. Jag kände mig så främmande. Jag var olik andra flickor, som slugt sökte de unga männen. Jag kunde inte bry mig om de unga männen på det sättet. Det skulle ha varit mycket orätt, tyckte jag, en dålig handling.»
»Vad är det första du kommer ihåg?» frågade Canim med ett hastigt språng på sidan om ämnet.
»Pow-Wah-Kaan, min mor.»
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
