Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ned bredvid honom, och hundarna kastade sig flämtande ner på marken framför dem. Vid deras fötter risslade en iskall rännil från bergen, men den var dyig och grå som om den grumlats av något jordskalv.
»Varför är det så?» frågade Li Wan.
»Emedan de vita männen arbeta i jorden. Hör!» Han höll upp handen, och de hörde spett och spadars rassel och sorlet av människoröster. »De ha blivit galna i guld och arbeta rastlöst för att finna det. Guld? Det är gult och kommer från marken och anses ha stort värde. Det är efter det de beräkna prisen.»
Men Li Wans irrande ögon hade dragit hennes uppmärksamhet ifrån honom. Några yards längre ner, delvis dold av en grupp unga granar, låg en stockhydda med utskjutande tak av lera. Hon ryckte till, och alla hennes drömfantom vaknade och började sväva oroligt omkring.
»Canim», viskade hon ångestfullt, »Canim, vad är detta?»
»Den vite mannens wigwam där han äter och sover.»
Hon såg på den i spänt intresse, uppfattade i en blick dess förmåner och kände sig helt orolig över de underliga föreställningar den framkallade. »Den måste vara mycket varm om vintern», sade hon högt och kände att underliga ord ville bana sig väg över hennes läppar.
Hon var starkt frestad att uttala dem, men gjorde det icke, och i nästa ögonblick sade Canim: »Den
kallas en hydda.»
Hennes hjärta slog en volt. Det ordet! Just det ordet! Hon såg sig onikring med plötslig förskräckelse. Hur kunde hon känna till det främmande ordet
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
