Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag träffa på en sådan å, och då blir jag en stor man.»
De träffade nu allt oftare på hyddor och människor, och så kommo de till det ställe där åns bredaste del låg framför dem. Där var skådeplatsen för en förfärlig ödeläggelse. Överallt var jorden uppriven och sargad som efter en drabbning mellan jättar. Där det icke var uppkastade grushögar, gapade stora hål och gravar och klyftor där jordens tjocka lager hade skalats av ända till stengrunden. Flodbädden var utplånad, och det uppdämda och avledda vattnet löpte genom rännor högt uppe i luften, droppade ner i sänkor och gropar eller togs om hand av stora vattenhjul och undergick samma behandling tusen gånger. Bergen voro plundrade på sina träd, och deras kala väggar voro genomstungna av timmerrännor och gruvhål. Och överallt krälade det människor — det var som ett myller av jättemyror — smutsiga, leriga, trasiga karlar som kravlade in och ut genom hålor som de grävt, kröpo som stora skalbaggar utefter rännorna och arbetade i sitt anletes svett vid grushögarna, som de aldrig lämnade i ro — män så långt ögat kunde se, ända upp till bergens toppar, män som grävde, sargade och renspolade naturens ansikte.
Li Wan blev förskräckt för allt detta fruktansvärda bråk. »De där människorna äro galna», sade hon till Canim.
»Inte underligt. Guldet som de gräva efter är något stort», svarade han. »Det är det största i världen.»
I timtal vandrade de genom denna snikenhetens labyrint, Canim livligt intresserad, Li Wan matt och liknöjd. Hon visste att hon stått helt nära avslöjan-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
