- Project Runeberg -  Köldens barn /
160

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

for det som en bländande blixt igenom henne och det var som om någonting brustit, och kvinnan utanför hyddan försvann, och därmed hyddan och de höga granarna och bergens nyckfulla linjer vid horisonten, och I/i Wan såg en annan kvinna i skenet av en annan sol, och hon redde ut sina svarta hårmassor och sjöng under tiden. Och I,i Wan hörde sångens ord och förstod, och hon var barn igen. Hon såg en syn, vari alla de oroande drömmarna smälte samman till ett och gestalter och skuggor började sin vanliga dans och allt var klart och enkelt och verkligt. Många bilder drogo förbi, underliga scener och träd och blommor och människor, och hon såg dem och kände dem alla.

»Då du var en liten fågel, en liten nötskrika», hade Canim sagt med ögonen brännande sig fast vid henne.

»Då jag var en liten nötskrika», viskade hon så matt och tyst att han knappast hörde det. Och hon visste att hon narrades, då hon böjde sitt huvud för nackremmen och anträdde vandringen.

Det hela var så underligt, och det verkliga blev nu overkligt. Den milslånga vandringen och att de slagit läger utmed ån föreföll nu som en dröm. Hon lagade maten, gav hundarna föda och spände av packningen som i en dröm, och hon blev icke sig själv förr än Canim började tala om sina nästa vandringar.

»Klondyke faller uti Yukon», sade han, »en väldig flod, större än Mackenzie som du känner till. Du och jag gå alltså ner till Fort o’ Yukon om vintern och med hundar är det tjugu dagsresor. Sedan följa vi Yukon västerut — hundra dagsresor eller två hundra, det har jag aldrig hört. Det är mycket långt. Och

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free