Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till att den främmande kampade med en stark rörelse, och hon kastade en blick bakom sig för att förvissa sig om att vägen var fri till hennes säng, där den stora revolvern låg under kudden.
"Hälsning, du kvinna med det underbara håret», sade IYi Wan.
Men hon sade det på sitt eget språk, det språk som endast talades i en liten vrå av världen, och kvinnan förstod icke.
»Skall jag gå efter hjälp?» sade miss Giddings i ynklig ton.
»Den arma varelsen är oskadlig, tänker jag», svarade mrs van Wyck. »Och se bara på hennes skinnkläder, så trasiga och nötta de äro. De ä’ säkert unika. Jag skall köpa dem till min samling. Var snäll och gå efter min guldsandpåse och flytta fram vågen.»
Tvi Wan följde hennes läppars rörelser, men orden voro oförståeliga, och nu förstod hon för första gången i ett ögonblick av spänning och obeslutsamhet, att det ej fanns något sätt för dem att meddela sig med varandra.
Och i denna pinsamma känsla av vanmakt slog hon ut med armarna och utropade: »Kvinna, du är min
syster!»
Tårarna störtade utför hennes kinder, så drogs hennes hjärta till dem, och skälvningen i hennes röst uttryckte den sorg hon ej kunde kläda i ord. Men miss Giddings darrade, och till och med mxs van Wyck blev förbryllad.
»Jag skulle vilja leva som ni. Dina vägar äro mina vägar, våra vägar äro de samma. Min make är Canim, Kanoten, och han är stor och besynnerlig, och jag är
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
