Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodssystrar inför människorna. Hennes ögon irrade omkring i rummet och betraktade de mjuka draperier som hängde överallt, fruntimmersplaggen, den ovala spegeln och de fina toalettsakerna där under. Och dessa föremål förföljde henne, ty hon hade sett liknande saker förr, och då hon såg på dem, formade hennes läppar ofrivilligt ljud som hennes tunga tvekade att uttala. Sedan kom hon på en tanke och rätade upp sig. Hon måste vara lugn. Hon måste behärska sig, ty denna gång fick det ej vara något missförstånd, annars . . . hon skälvde av bekämpade tårar och rätade åter upp sig.
Hon lade sin hand på bordet. Bord», sade hon klart och tydligt. »Bord», upprepade hon.
Hon såg på mrs van Wyck, som nickade instämmande. Li Wan blev överlycklig, men spände sin vilja till det yttersta och höll sig lugn. »Kamin», fortfor hon. * Kamin».
Vid varje nick från mrs van Wyck steg Li Wans hänförelse. Än trevande och stammande och än med feberaktig fart, allt efter som de glömda orden döko upp fort eller långsamt, gick hon omkring i rummet och namngav det ena föremålet efter det andra. Och då hon slutligen stannade, var det med triumferande min och tillbakakastat huvud, och där stod hon kapprak och väntade.
»Katt», sade mrs van Wyck skrattande och stavade som i en kindergarten. »Kat-ten tar råt-tan.»
Li Wan nickade allvarligt. De började äntligen förstå henne, de där kvinnorna. Vid den tanken glödde hennes bronsbruna kind purpurröd, och hon smålog och nickade ännu ivrigare.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
