- Project Runeberg -  Köldens barn /
180

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De gamla männens liga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för du begick dessa ogärningar och dödade dessa människor och till sist kom hit för att vädja till Lagen. * Imber reste sig med ansträngning och vacklade av och an. Han började tala med låg och dovt mullrande röst, men Howkan avbröt honom.

sDenne gamle man är fjollig*, sade han på engelska till mannen med den breda pannan. »Hans tal är enfaldigt och som ett barns.»

»Vi vilja höra hans tal som är som ett barn?-, sade mannen med den höga pannan. ^Och vi vilja höra det ord för ord så som han utsäger det. Förstår ni?»

Howkan förstod, och Imbers ögon blixtrade, ty han hade iakttagit ordutbytet mellan hans systerson och mannen som ledde det hela. Sedan började han historien, en bronshård patriots epos som borde ha ristats i brons för kommande släkten. Folkmassan blev underligt tyst, och domaren med den höga pannan lutade huvudet mot handen och pejlade sin egen själ och själen hos sin ras. Man hörde endast Imbers djupa brösttoner rytmiskt omväxlande med tolkens gälla röst och då och då, som en domedagsringning, den rödhårige mannens undrande och tankfulla »Satan».

»Jag är Imber av Whitefishfolket.» Så lät Howkaus tolkning, och dennes medfödda brist på språklig kultur fick makt över honom och den kulturfernissa han tillägnat sig vid missionsanstalten föll småningom av honom under påverkan av den vilda klangen och rytmen i gamle Imbers ord. »Min far var Otsbaok, en stark man. Landet var varmt av solsken och glädje då jag var gosse. Folket hungrade ej efter sällsamma ting och lyssnade ej till nya röster, och deras fäders seder voro deras seder. Kvinnorna funno behag för de unga män-

180

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free