- Project Runeberg -  Köldens barn /
189

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De gamla männens liga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hstiga med ären, och vi hade förstått att det går fortast om man inte gör sig någon brådska. Då vita män kommo till oss med svarta blickar och barska ord och togo bort sex av de unga männen hjälplösa och slagna

i järnbojor, visste vi att vi måste slå till hårdare och döda flera. En i sänder foro vi gamla män uppför floden och ner till okända trakter. Det var ett modigt tilltag. Vi voro gamla och oförfärade, men rädslan för fjärran trakter är en förfärlig skräck för män som äro gamla.

Vi dödade alltså slugt och utan brådska. På Cliil-coat och i Deltat dödade vi, från bergspassen till havet, var helst de vita männen slagit läger eller brutit väg. Det är visserligen sant att de dogo, men det tjänade ingenting till. De kommo alltjämt över bergen, de växte och växte, medan vi, som voro gamla, blevo färre och färre. Jag kommer ihåg en vit* mans läger vid Caribou-Crossing. Han var en mycket liten vit man, och tre av de gamla männen kastade sig över honom i sömnen. Och följande dag träffade jag på dem alla fyra. Den vite mannen var den ende som ännu andades, och han hade så mycket andedräkt kvar att han kunde slunga en riktigt kraftig förbannelse över mig innan han dog.

Och så försvann den ene gamle mannen efter den andre. Ibland fingo vi veta det långt efteråt hur de hade dött, och ibland fingo vi inte alls veta det. Och de gamla männen i de andra stammarna voro svaga och rädda och ville inte förena sig med oss. Som jag säger, en i sänder försvann, tills jag var ensam kvar. Jag är Imber av Whitefishstammen. Min far var Otsbaok, en stark man. Det finns nu inga

189

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free