Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunistiska partiets manifest - II. Proletärer och kommunister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingen. Religionen, moralen, filosofien och rätten ha
däremot beständigt hållit sig fasta i denna växling.
Det finnes därjämte eviga sanningar, såsom frihet,
rättvisa o. s. v., vilka äro gemensamma för alla
samhällsformer. Men kommunismen borttager de eviga
sanningarna, den avskaffar religionen och moralen i stället för
att omgestalta dem; den står därför i strid mot all
föregående historisk utveckling“.
Det är lätt att inse, vartill denna anklagelse
reducerar sig. Historien om det nuvarande samhället har alltid
rört sig om klassmotsatser, som gestalta sig olika under
olika tidrymder.
Men vilken form de än hava tagit, är det ett för alla
förflutna århundraden gemensamt sakförhållande, att den
ena delen av samhället utplundrat en annan. Intet under
därför, att det samhälleliga medvetandet under alla
århundraden, i trots av all mångfald och olikhet, haft vissa
gemensamma former, uppfattningens åskådningsformer,
som fullkomligt upplösas först med klassmotsatsens
försvinnande.
Den kommunistiska revolutionen är den radikalaste
brytning med de gamla, nedärvda egendomsförhållandena.
Intet under då, att i hennes utvecklings gång den
radikalaste brytningen med gamla nedärvda idéer
äger rum.
Men låtom oss nu lämna bourgeoisiens invändningar
mot kommunismen.
Vi hava redan sett, att det första steget i
arbetarrevolutionen är proletariatets höjande till härskande klass,
tillkämpandet av demokratien.
Proletariatet skall begagna sin politiska makt till att:
så småningom undanrycka bourgeoisien allt kapital,
centralisera alla produktionsmedel i statens, d. v. s. i det
till härskande klass blivna proletariatets händer, samt
fortast möjligt föröka massan av produktionskrafter.
Det är naturligt, att detta att börja med endast kan
ske medelst despotiska ingrepp i äganderätten och i de
borgerliga produktionsförhållandena, genom åtgärder
således, som synas ekonomiskt otillräckliga och ohållbara,
men som under rörelsens lopp skola verka utöver sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
