Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA KAPITLET.
Det var kallt, och snön föll i stora, täta flingor,
långsamt, sakta. — Såsom en moder med lena
händer sakta och varligt utbreder slöjan öfver
sin sofvande älsklings bädd, så lade fru Holle[1] det
hvita täcket öfver verlden och vinkade förargad åt
stormen, att han inte genom sin öfvermodiga
vandringssång skulle ytterligare uppröra hennes dotter! —
Då gaf han efter helt lydig — men verlden sof ändå
icke, utan öppnade allt mer och mer de stora, strålande
ögonen, ju mera snömolnen förmörkade himlen.
Ja, hon var upprörd, verlden, lika nervös och
sömnlös som hennes moder, tiden. Och knapt
nedsjönk natten och inbjöd till hvila, förrän lifvet
började pulsera än mera stormande. Då rörde det sig,
skyndade och dref på — ljuslågorna strålade, vagnarna
rullade, och gatorna, dessa verldens stora och små
ådror, fyldes plötsligt, som om en ny väldig blodström
med ens framstormat genom dem.
På hvila, på sömn var ej att tänka. Prins
Karneval svängde skrattande sin narrkåpa och ringde i
[1] Enligt tyska folksagan snöar det, när fru Holle skakar
sina dunbolster. Öfvers. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/komedi/0003.html
