Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Hon steg upp, kastade brefvet tillbaka i lådan
och vände sig mot sängkammaren. Släpet frasade och
böljade som ett glänsande vågsvall bakom henne. Så
kanske vattenjangfrun uppstiger ur böljorna för att i
djupet neddraga den intet ondt anande gossen!
FEiMTE KAPITLET.
I Lehnberg-Moosdorfska huset, som snarare
för-tjenade namn af palats, strålade gaskronorna
välkomnande mot en Hten utvald krets af gäster.
Kommerserådet vandrade igenom festrummen med minen af
en pascha, som nedlåtande visar sig för en hänförd,
jublande skara. Tjenarna, som höllo på att ifrigt
ordnande skynda af och an, vände sig hastigt om vid
åsynen af penningefursten och helsade ödmjukt och
underdånigt.
Det var så herr baronen ville ha det. Hvarhelst
han eller hans dotter visade sig, ville han endast se
krokiga ryggar. Han ansåg det vara ytterst nödvändigt,
att en skarp motsats fans mellan herrskap och tjenare,
ty den, som har pengarna i handen, bör respekteras
som en makt af dem, som inte ega några. Han sjelf
hade också länge nog måst kuscha och lyda, hade
länge nog bhfvit trampad under fötterna, innan han
blifvit en rik man. Hans förflutna lif hade varit en
kedja af svåra dagar, hans ungdom varit nästan
eländig. Hur ofta hade han ej dragit hatten ända ned
till jorden för sina principaler. Utan sitt rika
giftermål, utan sina glänsande, lyckliga spekulationer under
den sälla, glada, räntebärande »Griindertiden» skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
