- Project Runeberg -  Komedi! /
74

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

»För honom hit.»

Och sedan stälde sig den unga arftagerskan med
en god del instuderad värdighet under den elektriska
kronans vackra, nedhängande blomsterrankor och
väntade ej utan spänning på den mycket precisa gästen,
som ej ens kunde afvakta klockans slag för att
uppvakta huset Lehnberg. Portiéren sköts undan, och
med ett sakta skri, man kunde inte urskilja, om det
uttryckte glädje eller fasa, ryggade Aglaé tillbaka, som
om hon såge en ande.

»Hans . . . Hans Burkhardt!» Hög och smärt,
en nästan kunglig gestalt, stod han framför henne.
Han hade inte längre uniform, en enkel svart dr ägt
gaf honom ett nästan småstadsaktigt utseende, som
blef nästan högtidligt genom den hvita halsduken och
de hvita handskarna.

Friskt och blomstrande, något brunhyadt från den
tid han varit soldat, log hans ansigte mot henne med
det blonda, lockiga håret och de härliga blåa ögonen,
som, oaktadt sitt intelligenta och om hög andlig
be-gåfning vittnande uttryck, dock blickade så trohjärtadt
som ett barns.

Utan att bry sig om den unga damens prålande
omgifning och strålande företeelse skyndade han rakt
fram till henne och räckte henne med stormande
glädje båda sina händer.

»Kära . . . kära Aglaé!»

Hon stod ett ögonblick som bedöfvad och
stirrade på honom, urstånd att kunna säga ett ord till
helsning. Först då han tog hennes händer, innerligt
tryckte dem och ännu en gång med jublande röst
försäkrade: »O, kära Aglaé, så jag gladt mig åt denna
öfverraskning och detta återseende» — då återvann
hon herraväldet öfver sig’ sjelf.

Blodet steg sjudande hett upp i hennes ansigte,
en blandning af vrede och högmod skönjdes i det
tvungna leendet, hvarmed hon nådigt böjde hufvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free