- Project Runeberg -  Komedi! /
76

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

Hon nickade. 5)Jag kan det utantill», och dervid
såg hon på honom ined en förtrollande blick.

Han blef mörkröd, denna gång af glad häpnad.
»Dä känner ni också till alla de stora förändringarna
i mitt lif, och jag behöfver blott tala om de sista
kapitlen ur min lefnadsbok? O, Aglae, lyckan har ej
öfvergifvit mig. Jag har fått många höga,
inflytelserika gynnare, som ha understödt mig, hvarhelst de
kunnat. Den förnämste af våra kirurger, professor
Wendhausen, intresserar sig så lifligt för mitt
studium, att jag blott har hans godhet att tacka för, att
jag på så kort tid hunnit lära så mycket. Jag får
komma i hans klinik, får vara närvarande vid alla
hans operationer och försök, ja, han har till och med
haft godheten att vid åtskilliga tillfällen låta mig få
hjälpa honom med ett och annat, som. Gud vare lof,
har lyckats för mig.))

DProfessor Wendhausen ?d — Aglaé lyfte hastigt
hufvudet: »Ack, det intresserar mig! Han skötte
pappa, då han för två är sedan hade olyckan att
slungas ur .vagnen — hästarna skenade. —
Wendhausen ... ja visst ... jag har nyss läst namnet
der-inne på bordet . . . om jag inte misstar mig för
mycket! Vi skola strax öfvertyga oss derom, herr
Burk-hardt, var så god, er arm ... för in mig i
matrummet. Vi vänta nämligen gäster i dag, derför ser ni
mig så här i toilett.»

Hon hade stigit upp, hennes blick flög med ett
blixtrande ögonkast från klädningen bort till den unge
studenten, som om hon frågade: »Och jag tror nog,
att jag behagar dig?»

Hans reste sig också, mera mekaniskt än ifrigt
åtlydande den unga damens uttalade önskan. Hans
stora ögon betraktade förvånadt hennes strålande
gestalt. — »Ja, ni är underbart vackert klädd, Aglaé,
jag förstår visserligen inte att bedöma en sådan prakt
i sammet och siden, men det tyckes mig, som om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free