- Project Runeberg -  Komedi! /
80

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

gård förskräckte henne. DÅh... redan sex . . . våra
gäster kunna komma i hvarje ögonblick» — sade hon
i en just inte särdeles höflig ton.

Han förskräcktes. »Stör jag kanske, Aglaé? —
Åh, jag går genast. — Herr Kommerserådet? — der
kommer jh redan er far, jag hör hans röst . . . men
inte ensam — Wendhausen, det är sannerligen han,
min käre, dyre lärare och vän.»

Mellan portiéren syntes den berömde kirurgens
höga gestalt, hans själfulla Öga strålade emot Aglaé
och hennes barndomsvän.

5)Min nådigaste fröken!» — han tog henne helt
lätt i handen. »Förlåt vårt direkta inträngande i
gastronomernas rike. Er herr far bad mig att här
uppsöka vår tjusande värdinna!» — och sedan vände
han sig till Hans, sträckte hjärtligt båda händerna
emot honom och tryckte dem varmt. »En sådan
öf-verraskning, min käre Burkhardt, att fmna er här
bland gästerna. Det lämpar sig just bra, jag har
något att tala med er om. — Min största högaktning,
min käre baron, ni har en verklig talang att
upptäcka de stora andarna redan i deras knoppning —
jag gratulerar er, att ni utbreder era beskyddande
händer äfven öfver detta uppväxande snille, man
kommer att vara er tacksam för detta.»

Kommerserådet stirrade häpen på
arrendatorso-nens friska ansigte. »Åh . . . Burkhardt, . . åh . . .
mycket riktigt . . . herrarna känna hvarandra?» — och då
han såg, att professorn lade sin hand på den unge
mannens axel och med nästan faderlig välvilja
upprepade: »Känna hvarandra? Det skulle jag tro!» —
då utsträckte han också sin »beskyddande hand» mot
den unge studenten och tänkte just, temligen
förlägen, be honom vara välkommen, då en tjenare
anmälde, att nya gäster nalkades.

»Kanske jag får be herrarna följa mig in i
salongerna», sade Aglae graciöst leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free