- Project Runeberg -  Komedi! /
87

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

Burkhardt, såsom enda jämnårig, min lekkamrat på
landet.5>

Vicomten bugade sig artigt. »En menniskovarelse,
som har den afundsvärda lyckan att hafva känt er
länge, baronessa, blir redan derigenom en värdefull
tillökning i kretsen af mina vänner. Den som står
under ert beskydd, min nådiga, kan äfven räkna på min
tillgifvenhet.»

Han tog det skummande champagneglaset och
blickade först Aglae djupt och uttrycksfullt i de kalla
ögonen samt höjde det sedan med ett elegant
accen-tueradt »Monsieur Burkhardt — det gläder mig att ha
fått lära känna er!»

Den tilltalade såg upp med sina stora, ärliga ögon
och tackade höfligt, men i hans min spårades inte en
skymt af, att han uppfattade den stora ära, som
vederfors honom. Det färglösa ansigtet med den
ut-prägladt franska typen hade från första stunden varit
honom ytterst motbjudande. Han var alldeles för god
tysk för att kunna fmna behag i en parisisk modenarr,
och när han såg på vicomtens magra gestalt i den
sprättiga drägten, frisyren, som gaf det utlefvade
ansigtet ett nästan fånigt uttryck — Louis de Saint
Lor-rain kammade sitt glesa hår slätt öfver hufvudet, rakt
ned till midten af pannan, der det var jämnt klippt
som efter linjal — då föreföll det honom nästan, som
om han inte hade en man, utan en karikatyr
framför sig.

Sedan han besvarat skålen, ämnade han fortsätta
det angenäma samtalet med kammarherrns gemål, men
markisen tycktes oaktadt det stora afståndet vilja börja
ett samtal med honom.

På sitt hänsynslösa sätt öfverröstade han de
talande.

»Ni är ju i dag för första gången i vår ärade
värds hem, monsieur Burkhardt?»

»Det är sant, herr vicomte.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free