Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
nu kastar ni af den — nu vill ni vara uppriktig och
bekänna, att äkta lycka blott ligger i trogen kärlek
och helig sanning.»
För ett ögonblick hvilade hand i hand och öga
i öga. Hur vackert var ej hans ansigte — hur nära
voro ej hans läppar intill hennes. En främmande,
varm, lycksalig känsla genomströmmade plötsligt,
liksom förlossande, hennes själ: »Ja, du har rätt.
Kärleken är lyckan, och jag älskar dig, Hans Burkhardt.
Ack, hvarför skall du vara af så låg börd, att redan från
barndomen en skiljemur funnits mellan dig och mig.»
Ja, en himmelshög skiljemur. Glöden i Aglaes
kinder slocknade, hon lutade långsamt tillbaka
huf-vudet — beräknande, klok, kokett som alltid och
glömde inte, att en menniska, som spelar, alltid
förlorar, så snart hon låter hänföra sig af sina känslor.
Hon betraktade honom leende, hennes händer hvilade
helt lätt i hans. »Orätt gissadt, min vän. —
Kärlek och trohet äro två ord, som inte längre finnas i
nyare tidens lexikon. Nej! Min lycka ser helt
annorlunda ut. Se er omkring i detta hus. Der
finnes allt, som kan köpas för pengar, men blott ett
fattas, den ädla, stolta r^den af gamla förfäder på
väggarna, de enda afgudabilder inför hvilka de, som
blott ega sina familjetraditioner, ännu böja knä.
Hon lutade sig närmare, hennes röst liknade en
huggorms sakta hväsande. »DerfÖr består min lycka
i en lång, lång ättartafla, ett stamträd, som
utsträcker sina rötter så långt tillbaka i tiden, att hvarje
barn vid dess nämnande vet, att det är en urgammal
adhg ätt!» — — »Hör ni detta, Hans Burkhardt?
— En sådan lycka är mitt lifs mål, och den som ej
kan bjuda mig den — han är genom ödet skild från
mig ... för all evighet!»
Djupt dragande efter andan släppte hon hans
händer. — Han stod orörlig och såg ned på hennes
strålande gestalt. Hans ögon glänste onaturligt, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
