- Project Runeberg -  Komedi! /
110

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

för alt hjälpa henne vid uppmätningen. —■ De
förnäma köparna ökas beständigt omkring Evas tarfliga
plats, och medan hennes smala händer under stor
munterhet och det lifligaste samspråk utbreda och
klippa det grofva, hemväfda lärftet, är det näst intill,
framför baronessan Lehnbergs af guld och juveler
dignande riddarstol, ödshgt och öfvergifvet. Aglae har
lutat sig tillbaka mot brokaddynan och visar sig som
lefvande bild för de förbigående — hon ser gränslöst
likgiltig ut, ögonen äro till hälften slutna, de små
händerna hvila sysslolösa på sidokarmarnas
lejonhuf-vud, och de snidade ökenkonungarnas rubinögon
gnistra i det elektriska ljuset så fiendtligt och ilsket, som
om det också för dem kändes tungt att kuscha
under kommerserådsdotterns ok.

Aglaés lilla fot kröker och vrider sig i den
genombrutna läderskon. — Fins der då ingen, ingen,
som gör slut på hennes isolerade ställning? — Hvar
är hennes far? — Jaså, han har gått till
champagne-buffeten för att värfva köpare för Aglaés lädervaror
och stansapparat.

Hon ser, hur han trugande lägger armen om
herrarna för att draga denl med sig, men hur han
slutligen vid anblicken af Lukulli bord glömmer sin
fatala uppgift och i stället upprättar ett nytt
offeraltare åt sin välgödda lekamen.

Han tar förnöjd plats framför marmorbordet
i en af de små restaurationerna, skjuter med möda
ena hörnet af serveten ner i kragen under den
tredubbla hakan och lyfter med stor vigtighet sina händer.

Och sådana händer sedan! Dessa händer äro
de naturliga visitkort, som kommerserådet alltid och
tydligt för med sig. Runda, mjuka, litet svampiga
dinéhänder, hvars gropar och fettvalkar utgöra en
stum, men väldig reklam för ostron, lax, hummer och
färsk björnskinka! — Huden är hvit, och den slappa
hållningen på fingrarna kännetecknar byråkraten. Bril-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free