- Project Runeberg -  Komedi! /
137

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

det moderna äktenskapsdramat. Der går hvar och en
sin egen väg, och den som inte plockar många
brokiga, giftiga blommor vid kanten af denna väg, är
antingen en narr eller har en beklagansvärd,
personlig otur!

Förlofningstiden räckte inte länge. Millionärens
dotter hade inte stuckit sönder sina fingrar för att sy
sin utstyrsel, och vicomten behöfde ju inte ta någon
examen, på hvilken man var tvungen att vänta!
Hvar-för då tråka ut hvarandra genom en förlofningstid, som
— åtminstone gentemot verlden — ställer så många
anspråk på ömhet och uppmärksamheter, som Aglae
skrattande »kallar »enfaldigt känslosvammeb).

Kyssandet är en osmaklig barnslighet. Hvilken
retelse har väl en fästmans kyss? — Ingen. Blott
den flyktiga, stulna — kokett och full af giftig sötma
som en dikt af Heine — eller denna glödande,
berusande — qvaf och åskdiger, farlig som en ballad om
förlorade själar — blott den kan ännu förtjusa,
lyck-liggöra och egga nerverna till hastig njutning. Men
en vicomte d6 Saint horrains läppar snudda kalla
som snöflingor vid den unga fästmöns kind — och
hans handtryckning är ingen ed, blott en höflig,
ce-remoniel helsning.

Man har gifvit akt på de förlofvade, när de foro
ut i stadsparken. Vicomten lät sitt tjocka spanska rör
balansera, och Aglae gäspade.

Brölloppet hölls jämförelsevis mycket snart.
Dekoratörerna och arbetarna hade varit tvungna att
arbeta dag och natt för att af palatset skapa ett
paradis för det unga paret. Det gnistrar derinne af guld
och juveler, smärta palmer resa sig, och blommor
utsända sin ljufvaste doft — hvar har väl ormen dolt
sin skimrande kropp? — Intet paradis utan denna
huggorm.

Hans Burkhardt har stått och pressat händerna
emot de bultande tinningarna; — han hade stridit och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free