- Project Runeberg -  Komedi! /
140

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

åt sidan på blomsterarrangementet och mönstrar det
med en kall blick.

Äfven i dag är han sprättaktigt elegant, hans hy
gifver några åskådare anledning till yttrandet, att han
sminkat sig, och ett par herrar skratta öfvermåttan
åt en gammal kammarherres försäkran, att det hvita
papperet, som sticker fram ur brudgummens bröstficka
är en del af »Fliegende Blätter», med den ypperliga
Dwitzen» angående »förnuftsäktenskapet Ii)

Då ringarna skola vexlas, måste Aglae taga af
sin handske, och hon vänder sig om med en
instuderad rörelse för att lägga ned buketten. Hon har noga
lagt märke till Hans Burkhardts plats — ännu en
gång flyger hennes blick dit.

En brännande smärta rasar i hans hjärta och
hjärna. Han banar sig nästan ohöfligt och hänsynslöst
väg genom mängden och framtränger mot dörren.
Den sista repliken från komedin, som träffar hans öra,
är brudens höga, likgiltiga Dja».

Han tror sig aldrig hafva hört en så kall, hård
stämma, han ryser vid hennes klang, och ändå tyckes
det honom, som kunde hädanefter intet ljud mera i
hela vida verlden lyckliggöra honom.

Han skyndar genom den ståtliga vagnsraden ut i
gatornas larm. — Vidare, allt vidare utan mål. —
Det är en stormande vårdag, och regnet börjar falla.
Han tänker på den gamla vantron i hans hembygd:
»När stormen tar fatt i brudens krans, ej lyckan i
hemmet dväljas kan — faher snö i brudens myrten, blir
hon rik, regnar det i den unga makans hår — blir
hon fattig på silfver och guld.»

Det stormade och regnade — det regnade i
Ag-laes, den unga makans hår. — Nåja, fattigdomen hade
en millionärs dotter väl ej att frukta — men
stormen! — lyckan kan ej köpas för pengar.

— — — Och äfven nu brusar vårstormen fram
och sliter i den grubblande vandrarens kappa, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free