- Project Runeberg -  Komedi! /
143

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

Återigen Aglaé! Måste han då öfverallt
påminnas om henne? Luften blåser ju så svalkande kring
hans panna, kan den inte förjaga detta olycksaliga
minne ur hans hjärta?

Der äro mors blåa ögon, som för honom öppna
en ny fridens himmel.

Köksdörren står öppen. Hans går fortare,
närmar sig försigtigt och tittar först in genom fönstret
med de små rutorna.

Hans mor! Der står hon oförändrad såsom han
från barndomen sett henne stå vid spisen om morgnarna.
Hon har på sig en mörk, enkel hemväfd kjol, till
hälften skyld af ett stort förkläde af tryckt kattun,
hvilket kommer den temligen korpulenta figuren att
synas ännu rundare. En stor, hvit duk, omgifven af
en hårdstärkt remsa, ligger i kors öfver bröstet och
slutar i två bländande hvita snibbar i lifvet på ryggen.
Mössan tyckes förfärdigad efter mönster från mormors
tid. Två snöhvita spetsband ligga som lappar slätt
öfver öronen, och derifrån utgår det rynkade
batistpö-set, som öfver pannan är prydd med en blommig
sidenrosett.

Den unge studenten kommer ovilkorligen att tänka
på fru Goethe, hvars bild här tyckes fått lif.

Mor står med sidan vänd åt spisen. Hennes feta,
runda, lilla hand tar den kokande vattenkitteln och
slår vattnet öfver kaffet i silen. Hon tar oförskräckt
i, hon är van vid hetta och köld. Hur proper, hur
aptitlig, hur hemtreflig och älsklig är ej bilden af
denna gamla fru! Den passar in i ramen, der den
står — ett stort kök, pigorna arbeta omkring henne,
allting är blixtrande blankt, från grytan och
skopan ned till golfvets stenläggning. Spiselelden belyser
klart det kära, rynkiga matronansigtet, då hon lyfter
pannan från elden. Det tjocka håret ligger glänsande
slätt i pannan under mössan, och fastän det redan
grånat, så omger det dock ett rosigt, rundt ansigte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free