- Project Runeberg -  Komedi! /
145

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

den, en hvit rökstrimraa drager fram bakom henne
såsom rökmolnet på ett lokomotiv.

Anna har torkat sina våta händer och ringer
till storms med klockan der ute. Då tar studenten
det efterlängtade ögonbHcket i akt och stiger hastigt
öfver tröskeln.

X)Mor! Kära, älskade mor!»

Den gamla frun spritter till och stirrar på
honom med vidöppna ögon; hennes händer, som just
ville ta kaffebrickan, ligga som förlamade på
köksbordets hvita träskifva.

»Hans — ja, min Hans ... är det verkligen du?»
ljuder det sakta, nästan ängsligt från hennes läppar.

Då omfamnas hon af två starka, kraftiga armar,
unga, skäggiga läppar tryckas hårdt emot hennes. »Ja,
det är din Hans», ljuder det nästan qväfdt af
sinnesrörelse i hennes öra.

Hon låter sin vilda gosse först kyssa sig mätt,
hon känner honom, hon måste först nästan tappa
andan, innan han släpper henne. Derpå känner hon
bäst igen, att det är hennes gosse, ty så kan blott
Hans helsa på sin mor. Andtligen ger han henne fri.
Då tar hon hans hufvud med båda händerna och ser
honom länge forskande i ögonen, och sedan suckar
hon djupt: »Något godt har denna öfverraskning inte
att betyda, min gosse.»

»Om Gud vill, blir det ändå så, mor lilla», säger
han gladt leende, men hans röst låter inte säker, »jag
tänkte, att det inte var värdt att skrifva, då far inte
kan tåla bläck, och att det var bättre, att jag sjelf
begaf mig i väg för att omtala för er, hur allt har
gått till.»

»Hur allt har gått till? Åh, Herre Gud, det har
väl inte händt någon olycka? Du har väl inte gjort
några dumma streck, min Hans? Jag skulle inte
kunna upplefva, om far på allvar råkade ihop med
dig.» Hon tog upprörd hans händer och hviskade

Komedi!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free