Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISå
l^Ja, herre», Var svaret.
»Låtorn oss då, i Guds namn, gå till arbetet,
barn !x>
Äfven i dag hade allt gått sin gamla vanliga
gång, endast tjenarnas gladt öfverraskade helsning var
det enda, som syftade på den unge herrns ankomst.
Först efter slutad måltid tog Burkhardt åter notis af
honom.
»Fidibus, Hans!»
Den unge läkaren sprang upp och gjorde, som
han från barndomen varit van. Men fader Christian
tände pipan med några kraftiga drag och betraktade
dervid sonen med en forskande blick. »Lägg dig nu,
pojke. Du har farit och gått hela natten och ser
riktigt eländig ut. Vete Gud, hvad det är för en
ungdom nu för tiden. När jag var i din ålder, skulle
inte tjugu sömnlösa nätter gjort mig så blek och smal.
Men stadsluften — ett gift är den — ett riktigt gift.
Gud vare lof att du åter är derifrån. Har du
förstått, Hans? Gå lägg dig och sof! Jag har mina
hästar derute, men jag kommer in till andra frukosten,
och då kan du tala om, hvarför du kommer och
öfver-raskar oss så här, din slyngel!» Talaren utblåste ett
par tjocka rökmoln, tog sonen i famn och klappade
honom vänligt i ryggen. Sedan vände han sig till
sin hustru.
»Nå, Greta, nu är din kyckling der igen.
Tränger ungen alldeles ut mig ur boet, eller kan jag
fortfarande få mina ’vägpengar’?)) Han skrattade
fryntligt leende, drog den lilla frun intill sig och lutade
ned hufvudet. »Pratmakare», bannades hon ömt och
kysste honom. Kyssen utgjorde »vägpengarna». Hans
visste detta, fadern gick aldrig utan dem, äfven om
det var en aldrig så liten väg, som skulle skilja
honom från hans hjärtas vän. Så hade de gjort allt
ifrån början. »En menniska vet, att hon går bort —
men om hon kommer igen? Det står i Guds hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
