- Project Runeberg -  Komedi! /
157

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

snyftade hon, »han är vårt enda barn, han är en del
af mitt hjärta. Hvad du gör honom — det gör du
mig.»

Burkhardt skakade otålig på hufvudet. »Jag skall
nog inte rycka hufvudet af honom, mor, men med
glacéhandskar kan jag inte gerna behandla den
uppstudsige pojken. Nå-nå, bara inga tårar, mor, — det
är mitt barn så väl som ditt, och att jag blott vill
hans bästa, det tilltror du mig väl ändå, säg?»

Fru Greta andades djupt. Det låg något i
hennes älskade tyranns röst, som lugnade henne. Hon
kysste honom och strök smekande öfver hans hår.
»Ja, det vet jag, Christel, — men . . . inte sant —
du blir inte häftig?»

»Så svåra saker har den slyngeln att bikta? Ta
mej . . . nej — det är bra, mor, skicka bara hit
honom!» Och fader Burkhardt sväijde sin vrede, och
Greta gick med darrande hjärta till dörren.

Men den gamle satt och stirrade ned framför sig
försänkt i tunga tankar. Golfvet bakom honom
knarrade. Han såg upp i sonens allvarliga, ödmjukt
nedböjda ansigte. »Kom närmare, Hans! Hvad är det,
som händt? Säg sanningen rent ut, kort och godt!»

Den unge mannen trädde närmare.

»Min tjenstetid — det vill säga min tjenst som
soldat var till ända i oktober», sade han nedslagen,
»och enligt ditt beslut skulle jag stanna i
hufvudsta-den till första april.»

»För att gå i landtbruksskolan. Jag hoppas väl,
att du gjorde det?»

»Inte såsom du menade. Jag har varit med på
de intressantaste föreläsningarna, men de fängslade
mig inte det ringaste och gjorde mig ingen nytta, ty
jag har intet minne för sådana saker, som äro mig
likgiltiga.!) Christian Burkhardts panna blef mörkröd,
men han frågade helt lugnt: »Och hvad gjorde du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free