- Project Runeberg -  Komedi! /
161

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

Vill du ovilkorligen bli läkare — godt — så gör, hvad
du inte kan låta, ta din examen, men räkna inte på
min hjälp. Du har ju det lilla arfvet från din
gudmor, det kan räcka till de nödvändigaste utgifterna,
och det skall du få ut. Då har du fått din vilja
fram. Men hör nu på vidare. Jag vill inte ha en
son, som är en fuskare, en. half menniska, jag vill
inte ha en son, om hvilken menniskorna säga, att han
stryker omkring med sina läkemedel i landet, jag vill
inte ha en son, hvars verksamhet inte inger mig
någon respekt. Vill du således bli läkare — godt, så
gå, — men återvänd inte till ditt fädernehem, förrän du
verkligen hlifvit den store, berömde undergörare, som
professor Wendhausen i sitt bref lofvar mig. Jag
tycker inte om att blygas för min son. Så, nu vet
du besked. Vill du bli läkare, — så bli det af egen
kraft; om fädernehuset åter skall öppnas för dig —
så håll ord och inlös de löften, som du gör. För
landtmannen, för sonen, som vill fortsätta att så och
skörda på den torfva, som gifvit lycka och välsignelse
åt hans far, för honom skall mitt hus alltid stå öppet,
derför skall du vara mig välkommen, när du blifvit
botad från din dåraktiga förblindelse och kastar ifrån
dig medikamentsflaskorna för att åter gripa till plogen
och hen. Afgör nu sjelf lD

Hans stod orörlig — hans förut så bleka ansigte
glödde, hans ögon strålade som ett barns, som ser
det länge efterlängtade julträdet brinna. Han utbredde
armarna och kastade sig till den gamle mannens bröst.
»Fader!» ropade han med en röst, som darrade af
sinnesrörelse, »du tillsluter hemmet för mig — du
visar mig ur fädernehuset, tills jag en gång kan träda
inför dig som en aktad och framstående man! Gud
skall gifva sin välsignelse dertill — om också du låter
mig följas af din. Men säg mig först ännu en sak, far
— vill du äfven, när jag är långt borta, tänka på
mig med kärlek, vill du äfven då fortfarande innesluta
Komedi! 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free