Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
dig!» Det var första repliken i komedin, på hvilken
han till svar gaf henne både hjärta och själ för all
evighet. Hans lutar sig mot platanstammen,
tillsluter ögonen och trycker handen mot det lidande hjärtat.
Vinden blir starkare och brusar med stormens vingar
fram öfver hans hufvud. Moln undanskymma solen,
och muren ligger i djup skugga. Så har det blifvit
natt, så har stormvinden afbrutit och sönderslitit de
röda rosor, kärlekens rosor, som en gång under heta
kyssar öppnade sig på denna plats.
Hans reste sig häftigt och såg sig omkring med
nästan vilda blickar. Komedi! Hon har drifvit ett
falskt, lättsinnigt spel med honom, och den roll han
spelat i denna första akt var jämmerlig, usel.
"•Vicom-tessan af Saint Lorrain skrattade: suis la helle et
vous etes si hete -— Mte — hétef f/yy^ och vid hennes
hånskratt föll ridån, och publiken skrattade med af full
hals. Men är komedin redan slut? Ah nej! Ännu
mången treflig scen kommer att följa, och när ridån
går ned vid slutet, då kanske fru vicomtessan icke
skrattar, och publiken applåderar icke heller, utan
hvisslar gällt och skarpt.
Hans spratt till. En skarp hvissling ljöd bort
till honom, alldeles såsom förr, när far med
tillsägelsen, att soppan stod på bordet, ryckte sin gosse ur
hans framtidsdrömmar.
Der vandrar han ensam till fots, såsom han
kommit. Kanske för sista gången. Far och mor stå
vid trädgårdsstaketet och titta efter honom, huru han
oupphörligen stannar för att vinka. Ändtligen har
han försvunnit i vägkrökningen, och fru Greta kastar
sig högt snyftande till sin mans bröst. »Christian»,
ropar hon så upprörd, som han aldrig sett henne förr,
»jag har aldrig sagt emot dig, när du uppfostrade
vårt barn strängt, men nu, nu, då vi äro ensamma,
nu vill jag inför Guds ansigte säga, att det blir min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
