Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
an på parisiska salongsbjällar och rouéer, som voro
vana att eggas och hyllas af den mest graciösa och
smickrande artighet, af en uddig och förfinad
qvick-hets hela tjusning.
Det fans ingen brist på sköna qvinnor, och detta
lät man Aglaé förstå. Men hennes egenkärlek och
stolthet uppreste sig emot den fordran, att hon skulle
vinnlägga sig om en tillbedjares ynnest, och dessutom
misstänkte hon, att hennes man genom skickliga små
knep skrämde bort hvarje kurtisör. Det hade varit
en stor dårskap, att hon i ett anfall af fåfänga hade
velat beundras som dygdig maka och offentligt
omtalat Aubins enleveringsanbud. Herrarna fruktade
hennes indiskretion och hennes man ? Nå ja, denne
fruktade en älskare, som kanske skulle ha mera lycka
med ett liknande anbud.
Om man i sitt nät lyckats fånga en guldfisk, så
afskiljer man den från alla andra och för den i land,
så att ingen roffisk kommer och snappar bort den i
sista stunden.
Vistelsen i Paris tycktes Aglaé odräglig, och
oak-tadt det häftigaste motstånd lyckades det henne att
tvinga Louis att resa med henne till vestkustens
badorter. Om det nu berodde på elakhet af honom eller
på tillfällig otur, så lyckades det med bästa vilja icke
för vicomtessan de Saint Lorrain att göra en enda
intressant bekantskap. Den enda omvexling, som
erbjöds i den dödande ledsnaden, voro de beständigt
återkommande, allt häftigare scenerna mellan makarna.
O, hur ofta hade hon inte i vanmäktig vrede
knutit de diamantprydda händerna med den förtärande
önskan, att få lemna i sticket vicomten med hans
förnäma namn och långa ättartafla, att sönderbryta de
högaristokratiska slafkedjorna och att fly tillbaka till
sitt fädernehus, men nej, hellre dö än att låta
huf-vudstaden få denna triumf, detta öfverdådiga nöje.
Hon hör i andanom hånskrattet ljuda i sina öron;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
