Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
väl fyrtiotusen francs! Och så ännu en sak —)) hon
sprang upp och lade smekande sina armar om hans
hals: »Gör mig den tjensten och säg åt Louis, att
du vill ge oss ett anständigt tillskott. Han är vid så
dåligt lynne — och det gör dig nog inte det samma,
om din svärson, grefven, går omkring här som en
surmulen, lurad äkta man, som alla förlöjliga och
håna: ’Det kunde vi ha sagt på förhand. Det är
inte så farligt med millionerna, som Lehnberg jämt
har skrutit om.’ Jag tänker du skäms för
menni-skorna och i synnerhet för Louis sjelf. Nå? Vill du?»
Kommerserådet stirrade orörlig framför sig; det
kanske berodde på det elektriska ljuset, att hans hy
plötsligt fick en grönaktig anstrykning. En klocka slog.
Då spratt han till. »Visst, visst — vi kan ju tala
derom! —» framstötte han tonlöst. »Gå nu, mon
ange, och kläd om dig — jag har bestält middagen
till klockan sex.»
»Godt, jag går!» Hon luggade honom full af
öfvermod. »Och när jag kommer tillbaka, har du väl
repat dig efter förskräckelsen, din snålvarg. Hahaha!
Det är så, att man kan skratta sig förderfvad.
MiUio-nären Lehnberg blir vid dåligt lynne^ för att hans
dotter köper sig ett par nya hattar på räkning. Du
borde skämmas, gubben lilla!» och hon for med
spetsnäsduken ännu en gång öfver hans förläget grinande
ansigte och sväfvade nästan uppsluppen bort till
närmaste dörr.
Men kommerserådet sprang hastigt upp som ett
svårt retadt lejon, som ändtligen befriar sig från sin
plågoandes fjättrar. Hans ansigte rodnade, det drag
af rå brutalitet, som i förmildrad måtta alltid fans
hos honom, framträdde tydligt. Tungt flämtande
sprang han ljudlöst omkring på den tjocka
smyrna-mattan, och den halfhögt mellan tänderna
frammumlade monologen var en blandning af de häftigaste
svordomar och förbannelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
