Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
»Vi? Nå, da far väl också?»
Kommerserådet skrattade hårdt: »Hellre direkt till
helvetet! Nej, Aglae, den plågan är slut. Nu kan
du få köra, hvart du vill med din man, men jag går
dit det roar mig. Menniskorna vid hofvet äro i mitt
tycke gräsliga, rent af gräsliga. En hel vinter har
jag haft tråkigt bland de der sturska, sippa qvinfolken.
Nu är jag åter fri ungkarl, nu vill jag ännu en gång
smaka på lifvets fröjder. Åh, Louis, du förstår mig nog.»
Vicomten log ett temhgen sötsurt leende, ty hans
qvicka hufvud beräknade, hvad detta dyrbara »smakande»
skulle kosta, och Aglaé vände sig häftigt åt sidan och
kastade vredgad några praktband huller om buller på
bordet. Men hennes gemål underrättade henne om
sin afsigt att taga hennes penning- och juvelskrin i
sitt förvar. Det var henne fullständigt likgiltigt. Hon
föreföll förströdd och vid dåhgt humör. »Titta på det först,
om det är stort nog för det dubbla ändamålet», sade
hon vändande sig tillbaka öfver skuldran.
Herrarna gingo genast in i den unga grefvinnans
toalettrum.
Aglaé gick långsamt fram till fönstret och slog
tillbaka de hvita spetsgardinerna bakom
sammetspor-tiérerna.
Det snöade derute. De hvita flingorna dansade
inför hennes ögon i det klara skenet från de
elektriska lågorna. Alldeles som den vinterqvällen då hon
första gången farit till hofvet. Hon lutar pannan mot den
höga rutan och stirrar ut i hvirfveldansen derute, men
hon ser inga flingor mera, hon ser i andanom en hög,
kärnfull, manhg gestalt med glänsande, blåa ögon och
ett jublande kärleksrop på läpparna, Hans Burkhardt,
skiltvakten utanför sin konungs dörr. — Utanför
dörren, emedan han ej hade rättighet att inträda i denna
krets af menniskor, som stodo så högt öfver honom,
att Aglaé alls inte kände igen honom från den
svindlande höjden af sin nya friherrevärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
