- Project Runeberg -  Komedi! /
182

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Ocli nu hade hon stigit ännu ett trappsteg högre.
Nio perlor lyste på det grefliga diademet på hennes
hufvud. Mekaniskt tog Aglaé åt håret och framdrog
en kam, som hade formen af en gyllene grefvekrona.
Det tycktes henne plötsligt, som om den vore tung,
som om den gjorde ondt på hufvudet. Men hon
pressade händerna emot bröstet och andades djupt och
tungt; luften i dessa rum tycktes vilja qväfva henne.
Hvarför trängde sig denna sköna, friska, härliga
gestalt fram bredvid hennes gemåls ynkliga karikatyr ?
I romanerna läser man så lätt och med sådant nöje
om en bedragen gammal man, men i verkligheten
släpar man förargad, marterad och med blödande
hjärta fram sitt lif vid sidan af en sådan vedervärdig
make!

Hvarför ljuga romanerna så ofta! Hvarför
framställa de det vanligen som en olycka, när menniskorna
gifta sig af kärlek? Mycket smekningar och mycket
kyssar, men också mycket barn, mycket arbete,
mycken sorg och nöd. Hur kan det väl vara ett
obehagligt arbete att sköta och vårda barnen af en älskad
make! Hon känner knappast vänskap för sin man, och
ändå skulle hon vara obeskrifligt lycklig, om hon hade
ett litet barn.

En sådan liten söt, rar docka att leka med, att
kyssa och smeka, ett sådant litet näpet tidsfördrif.
Hennes lif skulle då blott vara hälften så långtrådigt
och ödsligt. Den unga frun ser sig om. Hennes
tjusande bild strålar emot henne ur spegeln. För hvem
pryder hon sig egenthgen? Om Hans Burkhardt en
gång kunde få se henne så der . . . om han väl . . .

Dumheter! Han är en man, som måste stå på
vakt utanför dörren. Det är skada. Gifta sig med
honom kunde hon inte, och hennes vän ville han inte
vara. De kunde båda inte få, hvad de ville. Hvar>
ifrån komma dessa dåraktiga tankar så plötsligt?
Ledsnaden gör henne nervös. Hon måste störta sig in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free