Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
i nöjenas livirfvel, hon måste förströ sig, eljes blir
hon sjuk.
Gud ske lof, att intet barnskri ljuder i denna
drömmande prakt, det skulle ju störa hela den
poetiska tjusningen i en sådan budoar, och för öfrigt var
hennes nattrock alldeles för fin för att sköta barn i.
Vicomten och Lehnberg inträda; hofmästaren
visar sig i dörren och anmäler, att det är serveradt.
5>Ni måste ursäkta min negligé», säger Aglae
skrattande, »den lata madame Laurence har ännu inte
packat upp mina koffertar.»
DMadame, vous étes la plus helle coquette dumondeD,
säger Saint Lorrain med en bugning, artigt kyssande
hennes hand.
TOLFTE KAPITLET.
Det käns godt att vara litet upprörd, och för
Aglae är det en ny retelse att åter en gång i feberaktig
spänning vänta på något kommande! — Hon hade
glömt bort att intressera sig för något, sedan hon
blifvit gift. De främmande menniskor, med hvilka hon
umgicks, voro henne likgiltiga — det rörde henne
inte, hvad dessa äfventyrliga, parisiska figurer, dessa
menniskor, som hon, oaktadt deras ståtliga namn,
ansåg stå långt under sig, hyste för tanke om henne.
Tvärtom, hon var förargad, att qvinnor, som kallades
friherrinnor, grefvinnor, markisinnor till den graden
kunde draga sitt aristokratiska namn i smutsen, att det
måste uppröra hennes unga adelsstolthet. Att det på
det hela taget blott voro lättfärdiga grisetter, dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
