Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^188
den gången, och derför förlorade jag spelet i den lilla
komedin, som hade kunnat blifva så angenäm, —- så
förtjusande — så förtjusande vacker
Madame Laurence anmälde, att ekipaget kört fram,
och att herr vicomten redan väntade på nådig
gref-vinnan i porfyrgalleriet.
Hon skrämdes missnöjd upp ur sina tankar och
tog den spetsprydda solfjädern.
»Jag önskar först dricka ett glas portvin.))
Hon tömde det hastigt; hennes ögon gnistrade
till. Det såg ut, som om vicomtessan af Saint Lorrain
med konstlade medel ville sätta sig in i en stämning,
som stålsatte emot allt, som komma kunde. Hon
liknade en skrytsamt smyckad kämpe, som med
smattrande fanfarer träder i skranket, men ändå i hjärtat
bär misstro till sina egna vapen.
Ekipaget höll framför slottsportalen. Vicomten
steg långsamt och likgiltigt ur, såsom ock hela hans
väsen stod i sällsam kontrast till hans hustrus. Aglae,
den förkroppsligade otåligheten och oron, Saint Lorrain,
den missnöjde äkta mannen, som gäspande fogar sig
efter sin makas önskningar. Men det var inte blott
öfvermättnaden, som tycktes göra hoffesterna obehagliga
för honom, ty hade Aglae haft mera
menniskokänne-dom, så hade hon väl längesedan misstänkt, att fastän
vicomten gift sig med den rika arftagerskan, han dock
skydde att som sin maka återföra henne till de^kretsar,
der hon som flicka spelat en så ynklig roll.
Saint Lorrains hela diktan och traktan gick ut
på att byta vistelseort, och att han dervid råkade på
det häftigaste och mest energiska motstånd från
Ag-laes sida, gjorde honom förargad och intrigant.
Med ett fint hånlöje omkring läpparna och ett
uttryck af nästan ondskefull ironi i de utlefvade dragen
satt han så lugn och kall vid sin upprörda gemåls
sida, som ville han säga: »Hvarför en sådan brådska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
