- Project Runeberg -  Komedi! /
191

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^191

handen och springer från den ena hvithäriga
excel-lensan till den andra, som om hon först måste be
dessa gamla nuckor om rättighet att få lefva.

Så löjligt! Dertill skulle vicomtessan af Saint
Lorrain aldrig beqväma sig.

Aglae knyter händerna krampaktigt omkring
solfjädern. Så hade hon inte förestält sig första
afdel-ningen i denna fest. Hon hade med säkerhet trott,
att man skulle visa den största vördnad och
artighet mot det stolta namn, som hon nu bar. Men
de flesta veta väl ännu inte hvilken ställning, som
tillkommer henne. De skola nog märka, att hennes
make är en hertiginnas brorson, när hon vid
defile-ringen kommer att skrida i spetsen för damerna och
har företrädet framför alla dessa dumma gäss.
Hennes ögon stråla till. Afven framför grefvinnan
Viola! Det hade Louis sagt, då hon på den
minnesvärda basaren frågade honom derom — och det var
detta svar, som kommit hennes beslut att blifva
vi-comtens maka att mogna i hennes hämndgiriga lilla
hufvud. Mekaniskt rörde hon solfjädern framför
bröstet, som andades häftigt, och iakttog med stor
förargelse den praktfulla tafla, som upprullades inför
hennes ögon. Hon, komedins prestinna, som lättsinnigt
hånande försäkrat sin vän Hans, att man nu för tiden
vore tvungen att spela komedi för att kunna hålla sig
eller komma sig upp — hon tycktes sjelf alldeles hafva
glömt, att hon i detta ögonblick ej bar mask för
an-sigtet — och att mången i salen der med stor
förnöjelse och ohöljd ironi betraktade hennes upprörda,
förolämpade och vredgade ansigte.

Två kammarherrar stodo tillsammans och tycktes
särskildt hafva gjort vicomtessan till föremål för sin
uppmärksamhet.

Den äldre af de båda, med stora, intelligenta
ögon, ternligen kalt hufvud och ett desto mera i
ögonen fallande friskt och vackert ansigte hade i flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free