Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^205
»Och mera hade dessa herrar inte alt säga? —
Och de försvarade sig inte heller, då min herr. gemål
fordrade upprättelse för sin förolämpade hustru?»
»Nej — ty herr gemålen fordrade den icke. Det
var upprättelse nog för mig, att man af hjärtat
beklagade den stackars ’lurade’ vicomten.»
Ett ögonblick rådde djup tystnad. Aglae stod
midt emot sin man och betraktade honom tigande från
topp till tå. Han tycktes anse hennes stumhet
såsom ett bevis på hennes nederlag, ty han reste sig
och sade med fullkomligt förändrad röst: »Jag har
alltid sagt dig, Aglaé, att du aldrig skall kunna spela
en framstående roll i dessa kretsar, som äro så noga
underrättade om din familj, och jag upprepar det ännu
en gång: Tag ditt förnuft till fånga och låt oss byta om
vistelseort, bestäm en stor hufvudstad i utlandet, och
jag är beredd att ännu i denna vecka flytta dit med
dig. Efter hvad som du nyss hört, så inser du väl
sjelf, att det är nödvändigt!»
Hon stod högrest framför honom. Hennes öga
lågade af hämdlystet hat, hon genomskådade plötsligt
hans plan och skrattade till. »Ja, jag inser
nödvändigheten — men inte den att gå, utan att stanna.
Man har offentligen hånat och skymfat mig — och
min herr gemål har inte rört en hand för att
hämnas skymfen. DerfÖr måste det nu bli min sak,
der-för skall nu jag, en värnlös qvinna, utmana mina
motståndare — och jag svär — jag lemnar inte denna
stad, förrän jag fått upprättelse, förrän grefve Uggley
går fram till mig just i den salen för att vördnadsfullt
och artigt helsa på mig, såsom på en qvinna, inför
hvilken hvarje hån måste förstummas. Hör du, Louis?
Det svär jag — och sannerligen vid Gud — jag skall
också lyckas.»
Stolt vände hon honom ryggen, och dörren
stängdes bakom henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
