Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^207
helighet kunde hålla mtåg i det luttrade hjärtat. Men
det är svårt att jaga dessa jättar på flykten, de stå
der som stöder af metall eller sten och hvarken svigta
eller vika. Der fordras droppar, som hålka stenen,
droppar af frätande gift, sådana som föllo från
vicom-tens läppar — och heta, brännande tårar, såsom dem
Aglae för första gången i sitt lif gret i denna tysta,
ensamma natt.
Så gick ridån åter ner framför en sorglig liten
del af komedin, men bakom kulisserna såg det ännu
sorgligare ut. ––-
Fem långa, förfärliga år drogo fram, blytungt.
Om förhållandet mellan makarna förut varit mycket
obehagligt, kallt och likgiltigt, så hade det under dessa
sista fem år blifvit rent af outhärdligt. Stridsfrågan
att stanna eller gå blef allt hetare och ökade
fiendt-ligheten till det yttersta, och i samma mån som
Aglae från år till år stod fastare vid sitt beslut, ju
ovänligare och hänsynslösare blef vicomten.
Hans gemål föreslog honom hvarje vinter att resa
ensam, men det förkastade han på grund af de
skymf-ligaste skäl. Hans medel att bryta den unga
qvin-nans motstånd genom sitt svartsjuka tyranni, och hans
bemödanden att genom ihållande intriger förbittra
vistelsen i hemlandet för henne, strandade på hennes
hotelse att fly ifrån honom.
Fem år, rika på hemliga qval, sinnesrörelser och
förödmjukelser förgingo, utan att framkalla en
förändring i hennes ställning i societeten, hur mycket
vicomtessan än bemödade sig derom. Aglaé var
tvungen att gentemot verlden spela den glada, belåtna
hustruns roll, medan bördan af det allt mera
outhärdliga förhållandet hotade att nedtrycka henne till
jorden. Hon måste ända till dräggen tömma det
lättsinnigt ingångna konvenanspartiets bittra kalk, och hon
hade ingen annan tröst, ingen annan tillflykt i sin sorg
än den förtviflade önskan att till hvarje pris åter lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
