Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^213
det der lilla tjurliufvudet. Du är verkligen bra fiffig,
min kära Louis!» — och baronen tog upp sin
annotationsbok och tecknade med ett bredt grin några
rader på papperet. — »Egentligen ser det gränslöst
galet ut! Man bör aldrig klä’ af sig, förrän man går
till sängs — men . . . det är ju ett skämt . . . och
hvad gör man icke för sitt barns lycka. Så der ja,
tag detta . . . kära Louis. Ar det tillfyllest?»
Vicomten grep med något osäker hand efter
papperet. Hans blick spanade misstroget i den gamle
herms drag, om han kanske gjorde narr af honom
— men nej, sannerligen, han hade en af Lehnberg
skrifven verklig donation i handen, hvilken gjorde
honom till herre öfver hela kommerserådets
förmögenhet, som dels var insatt i åtskilliga banker, dels låg
förvarad i kassaskåpen på kontoret.
Samt Lorrain stirrade ett ögonblick mållös på
den lättsinnige gamle mannen. Så lätt hade han inte
trott sig vinna spelet. Det är bra, att en viss sorts
menniskor inte dö ut i verlden. — Han öppnade rörd
sina armar och slöt baronen i sin famn. )^Mille merci,
bästa pappa, jag är obeskrifligt tacksam för din hjälp
och tänker, att du aldrig skall behöfva ångra ditt
ädelmod och ditt förtroende.»
Lehnberg drog sig ur hans armar, sedan han
stormande besvarat ömhetsbetygelsen. »O, det är
ingenting att tala om, min son. Men nu får du vara
snäll och ursäkta mig, i mitt rum vänta två resande
för mina fabriker. Au revoir, i morgon hos Aglae
— och jag hoppas det skall bli ett riktigt lifvadt,
stiligt återseende. Adio, Louis! Adio!»
Och skrattande, sjungande, öfvermåttan glad tog
han afsked. Vicomten stannade ensam qvar i
salongen. Han var fortfarande helt förlägen öfver denna
så oväntadt lätta seger. Hade gubben varit drucken?
Det såg nästan så ut. Middagar voro hans svaga sida,
och han hade ätit ute i dag, som tjenaren sagt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
